Livet är hårt.


men jag tar en stella och sätter mig i skuggan och njuter av brännan jag jobbar på :)

puss!!

så, nu är jag framme. eller, jag har varit framme i nästan två veckor, men ändå.

jag har landat i wyoming och allting är skitbra förutom att marcus är svår att få tag på :( men det blir långa mejl istället för många :)

Annars är allt kalas, jobbar, solar och äter glass. hejaheja ben och jerry kylen!!!


kan förövrig avslöja att neapolitan dynamite är F A N T A S T I S K!!! hälften chocolate brownie och andra cherry garcia. tackartackar.

Nu ska jag göra mig redo för jobbet!


Det finns saker jag inte har här dock;
öl på krögers med marie, promenader med jenny, chilla på balkongen med johan och bara hänga på kåren och göra ingenting vettigt med alla mina andra älsklingsnötter!

pusspuss på er alla hemma i sverige! Saknar er jättemycket!

Puh, 13/6, lördag morgon klockan 07.40 lyfter ett plan från Arlanda bärandes min lillasyster och mig till andra sidan atlanten, USA alltså. Till den 14e september ska jag roa mig i detta mitt andra hemland. ska bli spännande. har jobb, bostad och lillasyster i handen så det kommer gå fint, lite ont i hjärtat att lämna älsklingen på fel sida "pölen" men vi ses i början av september igen. :D

Just nu är det mest fjärilar i magen och oreda i packningen. Ofärdiga saker i sverige och almän kalabalik i livet.

Lite update så mest. Nu ska jag nog packa lite till.


puss!

Det är konstigt hur det kan göra fysiskt ont att behöva säga hejdå. hur en människa kan finnas i hjärtat så djupt att det inte går att förstå ett liv utan den. och att inse att de kommande tre månaderna kommer bli just det, ett liv utan varandra. Jag har konstant gråten i halsen och känner mig så labil och ensamare än jag någonsin gjort. skulle ge allt för att få höra min underbarastes röst, om än för bara några minuter. att få en kram eller bara få hålla handen.

Jag hoppas att det blir lättare för jag överlever inte annars. helt ärligt, mitt hjärta kommer sluta fungera!


//emilia

Det har blivit en fölis till hos mamma och pappa!
En liten Hassel tror dom att det är! Inte för att han är så himla hasselfärgad ännu, men de mörknar med åren, mamman hans var snäppet ljusare än han.

Hästen fick heta Holger. jag vann.

Nu ska jag gå händelserna i förväg. Ett av mina favvisnamn till en eventuell framtida bebis är, och har varit ganska länge, Hugo. Kort, bra, funkar på nästan alla språk, plus att det är ett gamalt släktnamn. Lite coolt så.

Så vad tror ni min mamma väljer att kalla det nya lilla fölet hemma på Berga? HUGO, vad annars?! Det måste ändras.

men han är söt.

Just nu vill jag bara döda.

mest alla hantverkare som håller på att renovera hotellet där jag jobbar natt. det maskinslipas, hamras och väsnas så jag ligger i riskzonen att faktiskt döda. jag skojar inte.

jag åkte från kalmar 08.04 i måndags morse och var vaken med undantag för några timmar till i morse klockan åtta, jag är INTE redo att vara vaken nu. DET ÄR INTE OKEJ!!!

jag ska väl gråta av panik, kasta mig från femte våningen och hålla tummarna för att jag bli döv.

och ovanpå allt det så vill jag helst av allt bara vara i Kalmar och hjälpa Marcus att flytta.  officiellt en skitdag.

Puh, sista veckan i kalmar har gått vansinnigt fort! helt galet, en vecka full med fest, sol och bostadssökande. Men nu har vi en! eller pepparpeppar, Marcus ska skriva på kontraktet på måndag, en styck lägenhet. tackartackar (återkommer med the 411 när kontraktet är påskrivet, vill inte jinxa det...)  och ja. lägenheten är i kalmar och den är till både marcus och mig.

men här sitter jag i kalmars stökigaste lägenhet (det ser ut som ett bombnedslag eller två) och försöker sortera ner stökigheten i olika kartonger och kassar. frågan som inte vill lämna mig är VAD I HELVETTE SAMLAR MAN PÅ SIG SÅ MYCKET SKIT FÖR?! hälften vore nog. att sen två kartonger är Marcus olika konstiga böcker om olika konstiga krig gör mig inte mer medgörlig. ska solla bort och kasta en del med, får se hur det går med böckerna. :D

nu ska jag tillbaka till mina kartonger!
pusspuss!

jag tänker inte lägga upp en bild påmitt kaos, det behöver inte dokumenteras. det är jobbigt så det räcker.

Yess, jag har inget liv om nätterna och sitter på Facebook Aldeles för mycket. Ibland gör jag test jag tycker är skitdumma och ibland de som är lite mindre korkade.

I dag (natt) gjorde jag det bästa testet EVER!
 

Ni minns, snoriga ungar i röda tröjor, en liten nalle på en pinne som vinglade i rutan och annonserade med världens sämsta betoning att det var dags för dagens visa... du minns visst, du har nog bara förträngt minnet av det tillsammans med allt i joelbitar förutom introt och slutet av rädda joppe.

ialla fall. till poängen.

ehh, jag är tillbaka i Tønsberg, klockan är 02.11 och jag håller på att somna, inte ok. Men för att hålla mig vaken spanar jag runt efter en kompaktkamera. en digital sådan. Jag älskar min D40x, men jag orkar inte bära runt på det, plus att jag är rädd om den. Den är skitbra när jag drar ut för att fota, jag vet vad jag ska fota och jag vet vart jag ska. men den är inte helt optimal att släpa runt på ifall att det dyker upp någonting kul! hence; jag ska köpa min en digital kompaktis :D

Jag är insnöad på nikon sedan iaf. fem år tillbaka, så en nikon blir det nog, har hittat en jag gillar, som även experterna verkar gilla. Den verkar använda samma kort som jag har till d40'n (SD) och det är sjukt bra. den är lite dyr, närmare 3000pix, men det kanske det är värt?

Zoomen verkar tillfredställande och bra, (JÄTTEkriterie) de enda klagomålen verkar ligga på videoinspelningsmöjligheterna, men de intresserar mig ändå inte något värst.

ska spana vidare...

För övrigt! Hur många av mina jämngamla vänner från både förr och nu ska få/har fått BARN det närmaste året?!?!
Svar; typ TUSEN! nä, men iaf tillräckligt många för att jag ska bli nervös. (tur jag är pedantisk med mina piller!)

Är det inte lustigt hur en bortglöm sång från en skiva du lånat av en kompis för hundra år sedan dyker upp på Spotify och tar dig tillbaka till sist du hörde sången?

I mina lurar dök nyss Sixteen med No Doubt upp, jag har helt ärligt inte hört låten sen Sanne lånade mig Tragic Kingdome skivan så jag kunde spela över den på band i mitten av nittiotalet någon gång. Underbar låt, underbart minne.

Det är lustigt med nostalgi och musik, hur forever young i mitt huvud bara betyder en sak, the music sounds better with you en helt annan, svunna tider och människor som är långt bort.

Hur ingenting får mig att minnas hultsfred som One of us is gonna die youg och hur sannes parfym är doften från den sommaren och hur odödliga vi var. regn, lera och festival. Det är sanne-minnen. Riktigt underbara minnen.

Det är lustigt. Nu ska jag titta på filmen från en serie som för alltid är min och min lillasysters favvis! Dead Like me!

puss!

Här sitter jag och söker jobb till hösten och ska berrätta hur gammal jag bli till hösten. blankt. VAD I HELVETTE FYLLER JAG!? jag skrev 21. men jag fick gå tillbaka och ändra. Jag fyller 22. jag är fan gammal.






Att jag nog inte är så gammal som jag känner mig baserar jag på vetskapen att jag inte ser ut såhär bakifrån


happy humping!

Just nu sitter jag i mer eller mindre inga kläder på en hotellstol och tänker på hur många andra som gjort så innan mig och äcklas över de sekret jag eventuellt delar med ovetande gubbar och tanter.

la en handduk på stolen.

Jag sitter iallafall här, bitter och arg, jag har inte fått min lön, min surt förvärvade solbränna har bleknat till förmån för mitt jobb jag spenderar i en solig stad där jag sover bort dagarna och väntar på morgonen nätterna igenom. Det är inte inspirerande. Jag läser 90% av internets alla bloggar, jag har läst om tjockisar som ska gå ner i vikt och jag har läst om anorektiker som ska gå upp, jag har läst om 15åriga sjubarnsmorsor och förundrats över samhället, mogen eller inte, hur ska detta barnet kunna berrätta för sina barn och världen, motivera dem att resa och se hur saker förhåller sig på andra plaster än i byn där de växte upp. Jag säger inte att det är omöjligt, men jag finner det föga troligt. Man man vet aldrig. Jag hade blivit bitter.

Annars sitter jag, som gud skapade mig, framför det enorma fönster som blickar ut över ett rostigt ventilationsintag och sju tak i olika nyanser av svart och avundas de som förmodligen (jag kan bara anta för jag ser dem inte) sitter vid fjordkanten och lapar sol och slickar i sig glass i olika musikaliska färger. De vet minsann ingenting om hårt arbete. (här börjar jag undra om jag gör det, och om jag är bitter i överkant)

äh, fuck it.  jag surar mest för att min löninte kommit än, ordet var att jag skulle ha den innan påsk, yeah, right. ordenarie utbetalningsdadtum 10:e. tror jag. informationsflödet på mitt jobb når sällan nattskiftet. hipphipp!

nu ska jag fortsätta planera vad jag ska lägga mina surt förvärvade slantar på när de nu behagar trilla in på mitt konto.

Dagens inspiration; en jättepapiermarché drake som sprutar förlamande och dödande eld. Go team Katla.




inte peace out.

I dag/kväll när jag gick min sedvanliga släck-och-lås runda valsade jag in i köket och frågade tysta kocken om inte han kunde svira ihop en matlåda till mig, och det kunde han! Hurra!

Så när köket stängt och så, så kommer han och hans kock-kompisar upp ur källaren med TVÅ jäkla lådor! helt stört! Och bäst av allt! En liten origami-blomma! Dessutom var han riktigt snackig! hehe!

underbar start på natten!

Det är ett jäkla flängande och ett himla inte-upptaderande.

Var hos mamma och pappa i påskas, marcus och jag eldade i skogen och jag fick lite solsting. typiskt bra påsk. :) åkte tillbaka till Kalmar i måndags (vilket datum det nu kan ha varit) och chillade där tills onsdagskvällen då det var KARMA kick-out
 underbart roligt, det är något speciellt med att festa till det med människor man i vanliga fall inte festar med men som man ändå känner skapligt. Aja, stört roligt iallafall. Vaknade med tillhörande blymössa och muntorrhet på torsdagsmorgonen av att telefonen ringde och min Norge-chef som ville att jag skulle sätta mig på första bästa tåg till Tönsberg! Hurra tänkte jag inte, men jag packade min väska (och det är sådär bra packat som det kan bli när man packar bakis. dvs. ingenting är med, allting är smutsigt och det enda viktiga har ramlat ur under resan) och satte mitt arshle på tåget. Inte jättepigg.

Har nu fått veta att jag ska jobba tio dar i rad, dvs. jag missar massa roligt i Kalmar :( men kan inkassera nästan nio tusen efter skatt! tackartackar! typiskt bra pengar att ha i höst! eller sommar :) har dock inte fått min lön ännu vilket är lite jobbigt. :S får nog ta och reda lite i det i morgon.

Nu ska jag återvända till Dan Brown och Cirkelns mitt.
pusspuss

Jag har blivit välsignad. Jag har nu ett Spotify-account! :D


Typiskt värt. Tack Douglas!

------
Har för övrigt funnit en bra lösning på mitt kaffe-problem. Det stavas varm choklad. Typiskt jääävligt bra.

Det är lustigt med människor, ibland är det jättelätt att läsa av dem, är de glada, är det öppna, gillar de livet. Och ibland är det bara hur svårt som hellst!

Här på hotellet jobbar en kock, han är 27år och tyst. Vet inte om det är för att han är blyg, men det känns mer som om han bara är trött på livet, fast inte egentligen. Sjukt svårt. Iallafall. I går när jag jobbade mitt marathon pass på 13 timmar, så bad jag honom komma ner i receptionen med lite krubb, och det gjorde han. Mackor, lax, skinka och ost. Massa gott! Och så i dag, när köket stängde halv elva, kommer han ner, helt hux-flux med en ny låda! :D med chicken drummstick, salami, skinka, ost och sallad. UNDERBART! Och så stod han kvar och stirrade nerslaget och pratade lite. Jättevänligt men väldigt off.
Bara så lustigt med människor som gör något snällt utan att verka vilja ha något tillbaka!

Hur som. Så här mumsigt äter jag;


Typiskt uppskattat! En eloge till TystaKocken!

Peace out.

Okej, först lite bakgrundsfakta, jag är 21 år, bor oftast i Kalmar och annars i Norge där jag jobbar som nattvakt. Mitt jobb som nattvakt innebär att vara vaken om nätterna, otippat nog. ibland är det svårt att inte låta huvudet trilla åt sidan och ögonlocken falla ner, jag har aldrig haft svårt för att sova. Men det ingår inte riktigt i mitt jobb att sova om nätterna utan den ypperligt attraktiva aktiviteten är förlagd till dagtid.

Tillbaka till kaffet. Jag har aldrig druckit kaffe, jag är en av de som vid 14års ålder tvingade mig själv att lära mig dricka the, det gick åt omöjliga mängder socker, och jag väljer än i dag hällst saft vid givna fika-tillfällen. Jag är oftast yngst i mitt sällskap så saftdrickandet passar in i min image som ung. Men just nu sitter jag i min lilla reception där jag inser att jag med 12.5 timme kvar till att jag får sova och 1.5 timme innan jag trillar av stolen av trötthet måste ta till extrema metoder för att hålla mig vaken. Hade jag haft redbull hade livet varit kalas, men i detta kalla nordliga land finns bara burn och det smakar inte gott. Oavsett. Det är fullt möjligt äckligare än kaffe. Vilket för mig till stundade experimen. Framför mig har jag en kopp termoskaffe, förmodligen har det stått en 12 timmar i sin lilla termos, i det har jag hällt flöte som för den som undrar är grädde. Jag har även en liten papperstub full med råsocker liggandes på bordet.

Mitt mål är att få i mig denna smörja, förhoppningsvis ska jag tycka att det är gott. Jag tvivlar.

-här smakas kaffet av-

uuhhhggg, inte vad jag hade kallat gott.

vi provar med socker, ganska mycket socker. Kaffet har en såndär torr eftersmak, som riktigt bitter choklad har. Intressant.

-här intags det nu ganska sockerhaltiga kaffet- vill tillägga att kaffet är lite för kallt för att sockret ska smälta... :S

uäck! det blev om möjligt ännu äckligare.

hm, jag verkar inte desperat nog för kaffe ännu. Att hälla grädde i var nog ingen hit.



Om någon där ute har bra tips på hur man håller sig vaken hela natten utan /droger/ så please! do tell!
nu ska jag försöka tvinga i mig denna vidriga dryck.

tills vidare

peace out.