Det är lustigt med människor, ibland är det jättelätt att läsa av dem, är de glada, är det öppna, gillar de livet. Och ibland är det bara hur svårt som hellst!

Här på hotellet jobbar en kock, han är 27år och tyst. Vet inte om det är för att han är blyg, men det känns mer som om han bara är trött på livet, fast inte egentligen. Sjukt svårt. Iallafall. I går när jag jobbade mitt marathon pass på 13 timmar, så bad jag honom komma ner i receptionen med lite krubb, och det gjorde han. Mackor, lax, skinka och ost. Massa gott! Och så i dag, när köket stängde halv elva, kommer han ner, helt hux-flux med en ny låda! :D med chicken drummstick, salami, skinka, ost och sallad. UNDERBART! Och så stod han kvar och stirrade nerslaget och pratade lite. Jättevänligt men väldigt off.
Bara så lustigt med människor som gör något snällt utan att verka vilja ha något tillbaka!

Hur som. Så här mumsigt äter jag;


Typiskt uppskattat! En eloge till TystaKocken!

Peace out.