Det är galet hur tid fungerar. De säger att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, I beg to differ. Hundra dagar är aldeles för länge att vänta på något, eller någon. Speciellt efter som att ju mer man väntar deste långsammare verkar tiden gå.

Jag har 45 dagar kvar i usa. Jag mår lite dåligt över att jag mest längtar hem och längtar efter Marcus så hjärtat blöder. Jag borde kanske njuta mer av min tid här? eller? I dag är egentligen en ganska dålig dag. Förutom att Marcus ringde, det var ett typiskt kul inslag. Annars jobbar jag mest. Har de närmaste  19 dagarna typ 27 pass att jobba, det innebär 10.30-14 och sen 16.30-21 ett par dagar, inte det roligaste jag vet, men det kommer få tiden att gå fort. Hoppas jag.

Nu ska jag in i duschen och sen ska jag tillbaka till jobbet.

Vill bara ägna lite tid och utrymme i cyberrymden för att berrätta att jag minsann älskar min pojkvän mest i hela världen och att September inte kan komma fort nog. Vill så gärna ha honom hos mig igen.