Det finns situationer där människor man trott varit ens vänner varken hälsar eller verkar bry sig något vidare värst. Fine, själv kanske man inte är bästa vännen jämt, missar, glömmer och säger fel, men en uns glädje eller ett försök till hej innan raddan av fel och problem radas upp hade ju varit ganska najs. Det är väl som med alla relationer, ett givande och ett tagande, men en del bekanta verkar inte kunna släppa sånt som kanske inte är så roligt att höra. Det värsta av alt är att säga till vore fruktlöst, då kommer en salva tillbaka som varken känns motiverad eller sann.

Annars då? jo fan, har en långsam dag i dag, a la catren är bokad till i morgon XD. Ska snart sätta mig med darivata och polynomfunktioner. Hurraaaa!! :S

first; shut-eye


Dagens eloge går till världens bästa vän, karl, älskare och människa