det här med mens är ju ett jävla meck. att ungefär var fjärde vecka tappa en massa blod är ju ett gravt designfel på den kvinnliga varelsen (som i alla andra aspekter är fulländad).

För oss som är obotligt snurriga så är det ett issue när det mitt under kvällen säger -blubbel- i downtown och en välbekant klibbighet sipprar fram. inte smakfullt men så är det. att det sedan går åt åtskilliga lakan som missfärgas och blir fläckiga vet jag inte rikigt vad jag ska göra åt. suck.

Sen har vi den älskade kramen. när livmodern drar ihop sig på ett sätt som bara den kan. magen gråter, ryggen kräks och synen dimmar igen.

hej ipren 400 mg.



det är ju tur att det bara är var fjärde vecka.