Det är väl konstigt hur man ibland får en upplevelse av att det går som en våg av en känsla genom kroppen, var det ångest, rädsla, glädje, kärlek eller lycka? Känslan börjar på nått sätt i bröstkorgen och sprider sim som eld i resten av kroppen, värmen och adrenalinen är nästan paralyserande. Sån har jag kännt mig i dag.

Det är väl konstigt när man är arg på allt fast egentligen vill man bara gråta? Hela världen kollar snett på en och ingenting du gör är värt en suck, allt är äckligt och hatar dig. Hatar dig personligen. Sån har jag kännt mig idag.

Det är väl konstigt när all ork rinner av en som smuts när man duschar? All energi verkar hamna i en pöl på golvet och ingenting blir kvar i kroppen. Alla beslut är en mil höga och verkligheten är komplicerad. Sån har jag kännt mig idag.

Tanken på att jag skulle ha humörsvängningar är fel. Tanken på att människor jag egenligen vill vara stark för, som jag älskar massor och som jag vet har det jobbigt hamnar ivägen för mitt självhat dagar som denna är egentligen det som känns värst. Förlåt. Jag ska säga det till dig personligen också, när jag vågar, för just nu vågar jag inte föråta mig själv för hur självupptagen jag var.



Nu ska jag nog gå och jobba lite på min självkänsla.