ibland stämmer det så sjukt väl. Kvinnor och män KAN inte kommunicera, jag tror det är den största sanningen som finns. Det spelar ingen roll hur mycket du kan prata med en karl, om han så är en vän, flirt eller din fästman, när det kommer till saker där känslor och kön spelar roll fungerar aldrik kommunikationen. Ialla fall inte om ni har ett förhållande där sex är intressant.

Jag tror det handlar om att vi tror vi ser saker på så annorlunda sätt. Jag tror att det bland tjejer ofta finns en större vilja att hitta en partner på längre sikt och att det för fler killar handlar om... om...  ehh.. JA VAD!? Vad fan vill dom? Och det klassiska svaret är "fråga så får du veta" men om du vet vad du vill ha för svar, men inte vill fråga för rädslan att få "fel" svar, hur gör man då? Frågar ändå? Eller  insinuerar du på ett kvinligt sätt vad det är du egentligen vill?

Det kommer som en cock för endel att jag är fruktansvärt kvinnlig i mitt sätt att kommunicera (jag är "manlig" i mitt sätt att tänka. eg. enkelt är bra. hur jag nu kan veta att det är manligt när jag inte vet vad det är...)
 det förvirrar många men jag gillar enkelhet. Ja, nej, på, av är typiskt bra svar, men jag vet väldigt ofta vad det är jag VILL ha för svar och drar mej därför för att fråga. (typiskt kvinnlig paradox)

Men snart måste jag fråga för allt detta gissande gör mej galen.


var för övrigt på sjukt trevlig promenad i dag :)  trevlig men kall. (kvinnlig kommunikation FTW)

puss!