En öde ö
Vad och eller vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Till en öde ö skulle jag ta med mig tre personer som jag vet skulle göra vistelsen där säkrare och underbar, Sanne, min själsfrände och bästa vän, min lillasyster Anna, mest världens sjukt roligaste unge och naturligtvis min Marcus, all beskrivning är överflödig, han är bara the shit helt enkelt.
Ibland är det viktigt att påminna sig själv om vem och varför man har i sitt liv. Jag hade en underbar konversation med Marie i dag, hon är alltid underbar att prata med och förstår mitt behov av ett paralellt universum plus att hon står ut med min sarkasm. Jag saknade att prata med Jenny, det är alltid härligt att prata med någon som förstår en på ett sånt sätt som det känns som om hon gör. Någon som också fattas mig är lilla Johanna, en bättre lyssnare och en trognare vän kan man inte hitta. Även andra ljuspunkter saknas denna sommar, Otto som alltid kan få något tråkigt att verka roligt, Kiwi som saknar tabuämnen och alla de där andra goingar som förgyller mitt liv i Kalmar.
Ibland är det även viktigt, tror jag, att sålla bland gamla bekantskaper. Jag träffade lite gamla kompisar i veckan och slogs av hur skönt det var att ses och hur jag egentligen inte berörs av att vi inte har någon kontakt annars, det behövs liksom inte, vi vet vart vi har varandra ändå. Sen finns det gamla vänner som man inte hörs av med, som du egentligen bara grattar för att du borde och för att det syns på Facebook att de fyller år. Det är gamla vänner vars föräldrar du plikttroget hälsar på inne på ICA för att du varit hemma hos dem otaliga gånger innan den nu ex-vännen blev en just ex-vän. I dag har jag raderat en sån ex-vän. Hon finns inte i min telefonbok och jag jobbar på att glömma henne. Hon tillför ingenting till mitt liv och har inte gjort på många herrans år.
Se det inte som bitterhet, se det som en nödvändig storstädning. Att våga släppa gammalt förflutet gör det kanske lättare att hitta ro i det som är nu?
Nu är det slut på det djupa. Istället är det läggdags, i morgon väntar en söndag. I morgon ska jag göra saker, men nu ska jag somna lyssnandes till regnet utanför mitt öppna fönster och tänka på hur underbar hösten kommer bli!
P&K
//emilia
Till en öde ö skulle jag ta med mig tre personer som jag vet skulle göra vistelsen där säkrare och underbar, Sanne, min själsfrände och bästa vän, min lillasyster Anna, mest världens sjukt roligaste unge och naturligtvis min Marcus, all beskrivning är överflödig, han är bara the shit helt enkelt.
Ibland är det viktigt att påminna sig själv om vem och varför man har i sitt liv. Jag hade en underbar konversation med Marie i dag, hon är alltid underbar att prata med och förstår mitt behov av ett paralellt universum plus att hon står ut med min sarkasm. Jag saknade att prata med Jenny, det är alltid härligt att prata med någon som förstår en på ett sånt sätt som det känns som om hon gör. Någon som också fattas mig är lilla Johanna, en bättre lyssnare och en trognare vän kan man inte hitta. Även andra ljuspunkter saknas denna sommar, Otto som alltid kan få något tråkigt att verka roligt, Kiwi som saknar tabuämnen och alla de där andra goingar som förgyller mitt liv i Kalmar.
Ibland är det även viktigt, tror jag, att sålla bland gamla bekantskaper. Jag träffade lite gamla kompisar i veckan och slogs av hur skönt det var att ses och hur jag egentligen inte berörs av att vi inte har någon kontakt annars, det behövs liksom inte, vi vet vart vi har varandra ändå. Sen finns det gamla vänner som man inte hörs av med, som du egentligen bara grattar för att du borde och för att det syns på Facebook att de fyller år. Det är gamla vänner vars föräldrar du plikttroget hälsar på inne på ICA för att du varit hemma hos dem otaliga gånger innan den nu ex-vännen blev en just ex-vän. I dag har jag raderat en sån ex-vän. Hon finns inte i min telefonbok och jag jobbar på att glömma henne. Hon tillför ingenting till mitt liv och har inte gjort på många herrans år.
Se det inte som bitterhet, se det som en nödvändig storstädning. Att våga släppa gammalt förflutet gör det kanske lättare att hitta ro i det som är nu?
Nu är det slut på det djupa. Istället är det läggdags, i morgon väntar en söndag. I morgon ska jag göra saker, men nu ska jag somna lyssnandes till regnet utanför mitt öppna fönster och tänka på hur underbar hösten kommer bli!
P&K
//emilia
Kommentarer
Trackback
